Håkan Juholt, Sveriges svar på Baghdad Bob?
Iraks före detta informationsminister, Mohammed Said as-Sahaf – eller Baghdad Bob som han också kallades, blev världskänd under invasionen av Irak 2003, då han efterhand som Saddamregimens ställning blev mer och mer hotad gav allt mer verklighetsfrämmande och bisarra kommentarer till det rådande läget.
För varje dag som går visar socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt allt större likheter med Baghdad Bob.
I Dagens Industri den 9 november 2011 förklarar socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin att hennes parti går igenom ”en av de värsta kriserna”.
Dagen efter den 10 november 2011 säger Håkan Juholt tvärt om att ”partiet mår bra, det socialdemokratiska partiet är taggat.”
Ännu engång visar Juholt att han inte förstår någonting av verkligheten och samtidigt blottar han att han saknar både självinsikt och ödmjukhet
Han säger att han ”möts av stående ovationer” bland de partikamrater han möter men väljarna flyr.
Bilden är Aftonbladets.
Intervjun i Dagens Industri innehåller flera andra märkliga uttalande av statsministerkandidaten. På frågan om han någon gång tänkte avgå svarade han:
”Nej, jag tvekade inte. Det är omöjligt att i en så uppskruvad situation ta ett rationellt beslut.”
Vill Sveriges väljare verkligen ha en person som statsminister som inte kan fatta rationella beslut i pressade situationer? Är inte det kanske en av de viktigaste egenskaperna en statsminister ska ha?
Han visar heller ingen ånger att han plockat ut dubbla bostadsersättningar trots sin höga lön. Istället ångrar han att han i ett tidigt skede hade sagt att reglerna var glasklara. Hans svar nu är att han istället borde ”vara/it/ kylig och läst reglerna på hemsidan”.
Han avslutar intervjun med att säga att han har ”kommit ut ur /det som hänt/ som en starkare politiker än vad jag var när jag gick in i den”
Och hans slutliga budskap är att han ”kommer att leda Socialdemokraterna i valet 2014.”
Man får här en känsla av att Juholt inte är stark nog att se och ta in verkligheten och därför ser vi verklighetsflykten som en skyddsmekanism. Ska denna man ansvara för Sverige efter nästa val?
